Proclé – Hand Cream Sergel Rush

2018-08-07

Jag som skriver detta är 32 och har ganska torra händer, men är trots det väldigt dålig på att smörja in dem. När jag väl gör det så gillar jag mina krämer riktigt tjocka och fettrika, vilket antagligen är anledningen till att jag inte smörjer in dem så ofta som de stackars tassarna förtjänar - sådana krämer tenderar ju att ta lång tid på sig att sjunka in, och det har jag sällan tid med. Jag har använt denna framför allt efter handtvätt, men även inför natten, så länge och ofta som jag förmått. Det blev tyvärr inte jättelänge eller jätteofta, anledningen till det återkommer jag till längre ned.

Jag måste säga att jag blev förförd av Proclé Hand Cream Sergel Rushs yttre. Den är riktigt snygg, i en underbar grå färg och med Plattans  (= Sergel torgs) mönster, och kommer i en fin låda (lite onödigt i och för sig, men känns lyxigt). Den kändes dyr. Doften beskrivs som träig, med noter från frukt och blommor. Mina förväntningar var höga. När jag fick den i min hand tänkte jag: vilken tur jag haft, som fick just den med träiga noter! Inspirationen bakom krämen ska visst vara "den mest hektiska tiden på dagen när folk från hela världen under korta stunder korsar varandras vägar på Sergels Torg i Stockholm." Förutom denna har Proclé även de här i sitt handkrämssortiment:

Slottet Fling – Blommig doft som innefattar noter av patchouli, jasmin och cederträ.
Nytorget Pop – Grönskande doft med noter av mossa, bergamot,orangea blommor och orkidéer.
Slussen Wave – Varma doftnoter av ekmossa, sandelträ med krispiga noter av strand och melon.

Det är framför allt dofterna, inte ingredienterna, som skiljer dem åt.

Jag är som sagt rätt dålig på att använda handkräm så när jag väl gör det blir jag ofta helt amazed över resultatet. Det kan lika gärna vara olivolja, eller den klassiska Atrix-krämen jag smörjt mig med. Jag slås i princip alltid av att mina händer kan vara så rosiga, släta, lena och återfuktade bara jag smörjer in dem med något, medan de vanligtvis är grå, torra och med mycket textur. Så när en handkräm var såhär fin och kändes såhär lyxig utifrån sett, och med min favoritdoftfamilj trä, ja, då förväntade jag mig rätt mycket. Jag blev dock snabbt besviken.

Känslan av Proclé Hand Cream Sergel Rushs är ungefär som om du skulle smörjt in händerna med en silikonprimer. Krämen går snabbt in i huden och lämnar efter sig en silikonig hinna. Näst efter vatten är också dimethicone, en typ av silikon, näst överst på ingredienslistan. På baksidan står det att den innehåller mandelolja och kokosolja, men dessa återfinns rätt långt ned på listan. Den innehåller dessutom mer sheasmör än kokosolja. Personligen är jag mycket positivt inställd till sheasmör, mer än till kokosolja (en högst subjektiv åsikt), så jag ställer mig undrande till varför kokosolja nämns men inte sheasmör? Före sötmandeloljan finner vi flera ingredienser som inte gör så mycket men som ska kännas bra, eller göra att det ser bra ut på. Högst upp har vi vatten, därefter ovan nämnda silikon, vaxiga och något skyddande cetylalkohol, glycerin som i och för sig är en toppeningrediens som hjälper huden att behålla fukt, och det milt hudirriterande emulgeringsmedlet glyceryl stearate. I mindre mängd karbamid, och längst ned på listan aloe vera.

Proclé Hand Cream Sergel Rushs kommer i en metalltub med skruvkork. Skruvkorken är rätt liten och lätt att tappa. Jag får flashbacks från L’Occitane-handkrämer jag ägt vars aluminiumtub har spruckit på sina ställen så kräm kommit ut både här och var när man klämt på den, och där skruvkorkspåren alltid blev fulla av kräm som la sig längst ned, strax under korken, och kladdade och torkade. På grund av tidigare erfarenheter av samma förpackningstyp är jag inte positiv till denna.

Första gången jag använde Proclé Hand Cream Sergel Rushs så var det lukten jag slogs av först. Jag skriver lukt här, eftersom det ordet klingar mer negativt än doft i mina öron, men ändå inte är direkt elakt. Fast jag skulle vilja skriva något elakare. Ni vet när man strosar runt i en taxfree-shop på en flygplats och får för sig att spruta på någon parfym och genast ångrar sig? Men den GÅR inte att få bort, hur mycket du än skrubbar med flygplatstvål och pappershanddukar, så du är dömd till att sitta med den som en demon på axeln och med dunkande huvudvärk hela flygresan. Så är den här handkrämen. Den luktar som om du skulle ta alla parfymer på Åhléns och koka ihop dem i en stor häxkittel. Det ska också sägas att jag inte är särskilt doftkänslig. Jag är inte en sån som får huvudvärk och måste lämna rummet om nån har en viss parfym på sig. Mitt barn, som älskar parfym och leker att han har parfym på sig och så vidare (gulligt, jag vet. Min lilla mini-me!) bad mig på två-års-språk att ta bort den. Min man har bett mig att inte ha den när på inför natten för att han inte kan sova då. Och jag klarar inte heller av den. Därför har jag inte använt den så länge eller så flitigt som jag hade gjort med en annan produkt jag skulle recensera. När jag skrivit detta har jag pliktskyldigt smörjt in mig med den, känt efter, låtit den sjunka in och därefter frenetiskt tvättat händerna och smörjt in dem med Locobase. Samt parfymerat mig i flera omgångar med Prada Black för att döva doften som ligger kvar. Men det går inte. Den är där ändå, som ett ondsint spöke. Detta är sista gången jag använder den.

Men, jag vill understryka att det här med doft är subjektivt. Många älskar säkert lukten - så måste det vara eftersom det finns så många parfymer som luktar exakt såhär. Om du gillar den, och gillar en handkräm som försvinner in i huden på fem röda och gör att händerna blir lite snyggare och slätare, då kan nog detta vara något för dig.

Sergel Rush får en etta av mig eftersom den här handkrämen ändå skyddar händerna något mot väder, vind och torr inomhusluft, och för att den är cruelty free. Innehåller 75 ml.