Yves Rocher – Monoï de Tahiti Traditional Nourishing Oil

2023-11-20

Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja skriva om Yves Rocher kroppsolja Monoï de Tahiti Traditional Nourishing Oil. Det är så mycket med den här produkten som inte alls funkar för mig, en 53-årig torrhudad person med annat att göra i livet än att värma upp det jag har tänkt smörja in mig med efter duschen.

Oljan är kokosolja, det vill säga en produkt som inte är som en vanlig olja förrän den når en viss temperatur, i det här fallet 26 grader. Så ja, mitt i sommaren i Sverige kanske den är flytande, resten av året not so much. Och detta i sig är ju inte problem om du har din kokosolja i en burk, för då krafsar du åt dig en liten klutt och den smälter genast i din hand. Men Yves Rocher har tryckt ner sin olja i en flaska, en väldigt opraktisk flaska med smal hals, så du har inget annat val än att värma oljan för att sedan försiktigt försöka hälla ut rätt mängd. Alltså vem har ens tid att planera sitt kroppsinsmörjande på nivån att du i god tid innan du ska använda en produkt, börjar med att värma upp den? Vem lägger en flaska kroppsolja i vattenbad innan de hoppar in i duschen? Eller hur folk nu gör. Själv har jag alltså inte använt den efter vattenbad mer än ett par gånger, och det besväret tog jag mig igenom bara för att kunna skriva den här recensionen. Då svepte jag in flaskan i en handduk ihop med en varmvattenflaska och voilà! den förut helt stela kokosoljan var flytande när jag skulle använda den. I övrigt har jag gått runt med den i bh:n (det tar cirka tio minuter-en kvart att få hela flaskan flytande när den är inklämd mellan ett par D-kupor) och smort in mig när andan fallit på. Är man en torr tant så är det ju en välgärning närhelst det stackars skinnet får sig lite fukt och fett.

Men låt oss släppa frustrationen över att den här produkten är oanvändbar så fort temperaturen runt den är under 26 grader, och istället fokusera på hur den presterar.

Yves Rocher kroppsolja Monoï de Tahiti Traditional Nourishing Oil är alltså till största delen, 97,5 procent, kokosolja och man saluför också produkten med att 97,5 procent av innehållet är av naturligt ursprung. Resten är tokoferol, ett slags vitamin E med antioxidativa och antiinflammatoriska egenskaper. Oljan innehåller också amyl cinnamal, ett doftämne som kan vara allergiframkallande och som tillhör de substanser som just därför måste listas, enligt lag. Oljan innehåller också linalool, en doftförbättrande alkohol. Inga av de ingredienserna är särskilt ovanliga, framför allt inte när saker doftar tropiskt och/eller kraftigt, men de kan ju vara värda att ha lite koll på om man är känslig.

Kokosolja är en väldigt fet produkt, men jag gillar vad den gör framför allt med mina väldigt torra smalben och armar och armbågar. Jag tycker att den funkar sämre till fötterna till exempel, för där går den inte in i huden utan lägger sig som ett lager utanpå, och den känslan tycker jag är sådär. Men på armar och ben är den skön, och man får ett trevligt litet glow av den också. Som alltid när man smörjer in sig medan huden fortfarande är fuktig så blir det lite extra bra, men jag tycker att den är skön att använda även från torrt läge så att säga.

Jag har använt oljan i fyra veckor. Inte varje dag, men närapå. Min smalbenshud är i bättre skick nu än för en månad sedan, och det gäller även armarna, så när Yves Rocher säger att min hud kommer bli återfuktad så håller de vad de lovar. Huden blev genomfuktad redan vid första insmörjningen och även om ett litet, litet klibb finns, så tycker jag inte att det stör, och det är inget jag har upplevt lämnar några fläckar på kläder eller så. Jag upplever också att huden är lite mer spänstig än vad den är annars (jag smörjer alltid in mig, ofta med något från Neutrogena eller Oil Therapy Baume Corps från Biotherm).

MEN, och det här är ett stort men, Yves Rocher kroppsolja Monoï de Tahiti Traditional Nourishing Oil doftar starkt så in i bänken. För dem av er som var med på 80-talet så är det en promenad i minnenas tropiska doftallé att korka upp den här flaskan (Yves Rocher firar dessutom 35-årsjubileum med att släppa den här flaskan i samma utförande som när den lanserades för första gången 1988). Monoï-olja är helt enkelt kokosolja där tahitigardenior har legat i blöt, och doften från dem är så stark att jag, som i vanliga fall inte är särskilt känslig, tycker att det är alldeles överväldigande. Doften hänger ju dessutom kvar väldigt länge på huden eftersom den så att säga sitter fast i en olja. Jag läste bland recensionerna på Yves Rochers sida att det fanns folk som blandade upp oljan med en annan hudkräm, och det är väl ingen dum idé om man vill slippa för stark doft. Som det är nu kan du glömma att använda parfym över huvud taget om du samtidigt har smort in dig med monoï-oljan, det skulle bli en doftkrock av guds nåde.

Den kunde gott varit lite billigare när innehållet bara är 100 ml, för efter fyra veckor är flaskan verkligen tom. Hade oljan dessutom levererats i en burk så man kunde skopat upp den, och hade den doftat väldigt mycket mindre så hade jag gett den en stark trea i betyg för den trevliga känslan i huden och för det lilla glowet, men som det är nu blir det en tvåa.

Är du lite mer förtjust i monoï så kan du hitta den här!