Regnvåt sommarlunch med Diordoft.

När: Torsdag 16 juni kl 12.

Var: Hallwylska palatsets innergård.

Varför: Presslansering av nya doften Miss Dior Absolutely Blooming.

Väder: Fuktigt, minst sagt, men det vita seglet som spänts mellan innergårdens husväggar höll oss torra.

Vilka var där: Bland andra Emma Unckel från Elle, Agneta Elmegård från bloggen Skönhetsredaktörerna och Aftonbladet, Susanne Ljung sombland annat driver radioprogrammet Stil och är ny krönikör på DN Söndag. Ulrika Norberg, chefredaktör på Femina. Samt Diorteamet med Agneta Ståhl, Emelie Fauque och Karin Malmqvist-Nyhlén. Låt oss inte glömma skönhetsjournalisternas senaste darling,  Farao Groth, som också är Diors Skandinaviska doftambassadör.

Serverades: Champagne. Vatten. Vit sparris med hyvlad fänkål, brynt smör och portabellasvamp. Samt Diorbakelse och kaffe (ingen klagade på maten).

Chiapuddingfaktor: Skojaru? Det är Dior.

Sämst: Att jag inte orkade äta upp årets sötaste bakelse.

Bäst: Farao, som talar doft som ingen annan. Även om Sverige är ett pytteland i Diors universum har Farao Groth från Borlänge utsetts till en av Diors elva doftambassadörer. That’s a biggie! Vi fick ett fängslande föredrag om Dior som doft- och modehus. Det var väntat. Men, Farao berättade också anekdoter som levandegjorde  historier som några av oss har hört förut, så att åtminstone jag kände mig som om jag varit på plats. Hur Christian Dior döpte sin första doft till ”Miss Dior”, det har vi lärt oss tidigare: Dior såg sin älsklingssyster Christine i trappan på 30, Avenue Montaigne (huset i Paris där han drev sitt nystartade modehus) och fick tanken ”där går Miss Dior”.

Som Farao återberättar historen var Dior en mild och timid man som hämtade mycket inspiration från betydligt vassare kvinnor med smak och välutvecklat affärssinne. En av dessa musor var Mitzah Bricard, älsklingssystern Christine Diors totala motsats. Storrökaren Mitzah hade kritvit hy, sotsvart hår och blodröda läppar, och var ständigt klädd i leopardmönstrat (kanske inte så mycket Dior). På lanseringsdagen hade den första doften fortfarande ett fantasilöst arbetsnamn, Eau d’Dior.

– Tänk er, berättar Farao, en kall vinterdag när snön yr mellan gatorna, i ett Paris som fortfarande är märkt av andra världskriget. Så kommer man in i huset på Avenue Montaigne. Där är det är ombonat, varmt och hela huset är doftar rosor.  Samma morgon hade man nämligen hällt ut en liter av parfymen, eftersom den blomsterälskande Christian Dior ville att ”det ska dofta så mycket att vi ska kunna locka in kunder ända från Hotel Ritz” (typ 15-20 kvarter bort). Så gör Diors vackra syster Christine entré, och Mitzah väser lite lagom giftigt i Christian Diors öra: Well, here comes Miss Dior… Christian fick en snilleblixt och insåg där och då att han hittt det perfekta namnet på sin doftskapelse. Miss Dior.

Mer från Linnéa Öst

« En dag på jobbet: Mascarakoll.

Triss i fuktbomber: Rodial, Lancôme och Garnier »