Ja, min hud känns både lugn och kanske även lite starkare. Det sistnämnda är svårt att avgöra, tycker jag. Det är i alla fall uppenbart att en del rodnad har minskat, men de ytliga kärl jag har försvinner ju inte av hudvård. Jag har – med hjälp av Löwengrips bus-droppar – i alla fall klarat mig utan någon typ av foundation den senaste tiden.
Min rutin från Gilda Liljeblad har bestått av rengöring, toner, serum och kräm. Två gånger i veckan har jag lagt en vårdande mask. Dessutom har jag lagt till ögonkräm från Sunday Riley och SPF från EVY eller Glossier. Jag har inte använt någon retinol eller exfoliering, vilket jag verkligen har saknat. Visst är det något speciellt med känslan efter exfoliering?
De produkter jag har uppskattat mest är rengöringsoljan Cleansing Oil, det lugnande fuktserumet Calming Serum och 24h-krämen Fortifying Barrier Cream. Alla tre är milda, men känns fullproppade med vårdande och återfuktande ingredienser. De verkar också vara dryga. Jag har använt dem morgon och kväll i nästan sex veckor och det finns fortfarande mycket kvar i förpackningarna.
Ingen av produkterna i rutinen är jag missnöjd med. Ansiktsvattnet Calming Toner gör vad det ska, men eftersom det är doftlöst och ganska vattnigt får jag ingen sensorisk upplevelse. C-vitaminserumet Energising Vitamin C Serum är väldigt aktivt och ger mycket lyster. En annan fördel är att det inte har oxiderat. Ibland får jag en varm och pirrande känsla i ansiktet av det, vilket jag inte längre uppskattar. Förr älskade jag när hudvård verkligen kändes i huden.
Den första tiden använde jag Energising Mask tre gånger i veckan, men mot slutet av perioden har jag vant mig vid att använda få produkter. Det har inneburit att jag faktiskt inte tagit fram den enda mask jag använder för tillfället.
Sammanfattningsvis har min hud mått bra av den lugnande rutinen från Gilda Liljeblad. Rutinen har också inneburit att jag använder färre produkter. Jag har dock saknat någon typ av peeling-produkt och att få lägga lite olika typer av ansiktsmasker.