Blogginlägg

Så nära var det att jag sumpade mitt juryuppdrag…

2019-03-10 Tina Sayed Nestius

Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna.

Ibland blir saker och ting lite väl komplicerat. Att sitta i juryn för Årets Ögonskugga på Daisy Beauty Awards 2019 visade sig vara en pärs – ja, nästintill omöjligt.

En sms-avisering om ett paket som fanns att hämta i Fristad utanför Borås vittnade att allt inte stod rätt till. När jag sedan inte fick tag i någon ögonskuggspalett från Urban Decay vare sig hemma eller på Arlanda steg paniken. Hur skulle jag lyckas med mitt juryuppdrag utan ögonskuggor att testa?!

Logistiken kring Daisy Beauty Awards är rätt imponerande. Produkter i ett tiotal kategorier ska testas av fem bloggare/influencers som i sin tur sätter betyg på produkterna. Det säger sig självt att det kan bli komplicerat. Lägg sedan till att en jurymedlem (det vill säga jag) hade en Sydafrikaresa planerad ungefär samtidigt som juryarbetet skulle utföras. Det innebar ett väldigt litet fönster av tid då det var möjligt att skicka produkterna som jag skulle testa till mig. Närmare sagt en vecka. Så ja, jag blev superorolig när jag fick sms:et om att det fanns ett paket att hämta i FRISTAD av alla ställen. Fristad är känt för att Jill Johnson bor/bodde där och för att det finns ett företag som gör arbetskläder där. Jag känner ingen i Fristad. Och hade ändå inte hunnit få hem paketet i tid. OBS: Jag nämner inte företaget/produkten för att jag vill inte outa någon som gjort ett ärligt misstag (de hade bytt postnummer på mig och någon annan)

Som tur var hade jag redan just den paletten i min ägo. Så det var lugnt. Men sedan kom nästa orosmoment. Jag hade fått hem alla skuggor utom Urban Decays Born To Run. När jag mejlade distributören och frågade visade det sig att den sålt slut och de varit tvungna att beställa nya – som kunde skickas hem till mig några dagar innan mitt betyg skulle vara inlämnat. Det hade funkat om det inte var så att jag skulle vara kvar i Sydafrika då. Paniken steg lite.

Sen kom jag på att Arlanda har en Urban Decay-monter i sin Duty Free. Så vi åkte lite extra tidigt till flygplatsen för att hinna handla en ögonskuggepalett. Jag bad tre olika personer om hjälp och ingen kunde hitta den. Insåg till slut att om den sålt slut så de inte kunde skicka den till oss i juryn innebar det nog att den hade sålt slut. Geni.

Så, panik igen. Och jag som dessutom skulle hålla till i bushen i två veckor. Dock visste jag att det i Kapstaden, vid Waterfront, finns en Urban Decay-butik. Och till Kapstaden skulle jag komma 5 januari, en vecka innan deadline. Nu gällde det bara att hålla tummarna för att den inte hade sålt slut där med…

Men det hade den inte.

Snipp snapp snut – så var sagan slut!