Jag har i några tidigare bloggposter om oönskad hårväxt (i ansiktet i och för sig) berättat om min familjs relation till bland annat vaxning. De tycker att en ska vara så hårlös som möjligt. Det får de gärna tycka men jag gör en slags stillsam revolt och försöker låta bli. Ändå duperades jag till en vaxning på salong av en ninja på införsäljning.
Hon var visserligen förklädd som en manikyrist och pedikyrist. Jag tog ingen bild på hennes ansikte och hennes namn får ni inte. Men medan hon skrockade över min undermåliga rakning av mina ben pratade hon sig varm för vaxning. Sedan fick hon syn på mina håriga armar och då gick det bara inte att freda sig. Jag sa att jag kanske kunde vaxa armarna om jag hann. Så hon gick iväg och värmde vaxet medan nagellacket torkade. Och berättade en mycket underhållande historia om hur hennes mamma köpte ”ready-made” kläder till henne från skräddaren. Dessa klänningar hade skapats från olika tygbitar som blivit över efter uppsydda kläder. Skräddaren ville tjäna pengar även på dem så han sydde ihop dem till kläder. Min manikyrist/behandlare berättade att hon trodde att alla klänningar såg ut så där, tills hon kom till Nairobi.
Hennes sensmoral var att mina rakade ben var ”ready-made”. Och om jag i stället hade gått och vaxat mig så hade jag sett skräddarsydd ut. Sensmoralen kom när hon redan börjat vaxa armarna, annars hade jag kanske blivit purken. Men hon sa allt med glimten i ögat och försökte till och med sälja in en massage ”efter alla bröllopsceremonierna”.
”Det låter ansträngande med sådär många events på så kort tid. Kom hit och ta din man med dig så får ni helkroppsmassage och får slappna av. Vad gör ni på måndag?”
Tack och lov lyckades jag avstyra det hela men jag vet inte jag. Det låter nästan lite lockande…
Så roligt och intressant att följa ditt äventyr!!! Tack!!! Bästa läsningen för dagen, helt klart!!!