Själv däckades jag lördag natt av något så icke-glamoröst som blåskatarr. Hade inte ens badat, ju, så hur är det ens möjligt?
Sov hela söndagen, förutom hundratjugo steg till farmacian runt hörnet för värktabletter (sjukskötersketricket 1 alvedon + 1 ipren är toppen) och tranbärskapslar. Min omtänksamma med-reseledare Christina bidrog med tranbärsjuice och fäska citroner. Petade i mig tranbärskapslarna, och kan bara ana hur bakterieinfektionen fnittrade ”ha ha, de där kan hon ju försöka med…”.
Efter 36 timmar sömn fick receptionisten ringa Juaneda-sjukhuset. 25 minuter senare sveper Dr Cladera Munar in med välpackad rullväska, glatt humör och kollar raskt puls, blodtryck, urin. Från pappersremsan i urinprovet sågs normala värden på det ena och det andra. Och en finfin bakterieinfektion.
När jag yttrade ”tranbärsjuice och kapslar” snörpte Dr Munar på välfyllda läppar och sa att: ja ja, sådana kan mota bort Escherichia coli, inte de bakterier som lever rövare hos dig. Efter frågor om medicinering och allergier skrevs raskt ut antibiotika plus några happy pills mot illamående och huvudvärk (min fina alve/ippe-kombo dissades helt).
Hur jag mår? Finfint, så länge jag håller vilopuls. Alltså, inga träningspass. Trist att inte få testa något av David Watsons danspass. Maken till entusiastisk människa! Hann i allafall prata beauty med en grupp: BB (Before Blåskatarr) kunde jag avhandla solskyddens vad, när och hur (svar: en handfull från topp till tå varannan timme – och alltid efter ett bad). Och efter ett David Watson-danspass, för där svettas man!
Nej fyyyy krya!!!