I konferensrummet på Saethers kontor i Vasastan i Stockholm blev vi guidade i doftens förföriska värld av Fredrik Johansson. Saether är distributör för över hundra varumärken inom doft, hud, makeup och hårvård i Norden och Fredrik är deras utbildare inom doft. Och, i sanning, ett rent uppslagsverk på området.
Två timmar senare var jag alldeles matt över all ny information och ville bara springa till närmaste parfymdisk för att testa all nyvunnen kunskap i praktiken.
Och självklart vill jag sammanfatta lite av det jag fångade upp här, för er, i två delar.
För både jag och Sam var riktigt nyfikna på manligt och kvinnligt inom doft. Och bara det hade vi ju kunnat ägna en hel dag åt att spåna kring och reda ut. Om det går att reda ut? För självklart är mycket av det könsuppdelade inom doft en ren marknadsföringsgimmick. De stora varumärkena pumpar in många miljarder i reklam som lyfter fram och ”förtydligar” kring antingen manligt eller kvinnligt. Fram till slutet av 1800-talet var alla parfymer unisex, men i dag är vi vana vid att se världens kändaste ansikten som ansiktet utåt för deras nyheter. Är det en man förutsätter vi att det är en herrdoft och vice versa. Stereotyper förstärks och vi rycker mest på axlarna.
I verkligheten, berättade Fredrik, använder väldigt många kvinnor herrdoft. Anledningen till det går ju bara att spekulera i. Kanske saknar de den rena fräschören, som ofta finns i herrdoft. Eller så vill de komma åt något enklare; citrus i toppnot, aromatiska hjärtnoter och trä i botten. De vi brukar kalla damdofter kommer ju ofta även dem med citrus i topp och blommiga noter, vilket kanske kvinnor vill komma från.
Blommigt är annars ett spännande ämne i sig, eftersom män ofta uttrycker att de inte vill dofta just ros eller blommigt. Men. I de allra flesta så kallade herrdofter finns det blommiga med, och är viktigt för att skapa ett djup. Tuberos och vit lilja är bland de starkaste noter som finns för att göra det.
Ros, berättade Fredrik, är generellt svårt i Norden och England, men betydligt större i Frankrike och inte minst i södra Frankrike. I arabvärlden däremot är både ros och jasmin ofta huvudnot, för många parfymer för både kvinnor och män.. I Sydeuropa gillar man mer påtagliga dofter. En teori kan ju vara att man jobbar i ett varmt klimat och inte vill lukta svett och att fylligare dofter kan säkerställa det.
Bland nischmärkena har själva ingredienserna ofta ett större fokus än manligt eller kvinnligt. I deras kampanjer är det inte en man med sexpack eller en kvinna som åmar sig, utan flaskan, som spelar huvudrollen. På reklambilderna ofta tillsammans med något som kan associeras till just ingredienserna, exempelvis en bädd av rosor.
Och hur nischmärkenas utbredning har påverkat parfymindustrin blir det mer om i del två. Tillsammans med mer om ingredienser och doftfamiljer. Och kanske krossar vi en myt eller två…
Tack för ett intressant inlägg.
Ser framemot del två.
Så spännande! Den genomgången hade jag gärna varit på.
Ja! En sån person man vill äta lunch med… Del två kommer, efter semestrarna.