Recension
Blogginlägg
Uppdatering – Mitt liv med hund
Texterna innehåller ibland annonslänkar och om du köper något via dem så får Daisy Beauty en del av pengarna. Textens innehåll påverkas inte av länkarna.
Nu har jag snart varit hundägare i en vecka. Och om vi säger så här – jag var beredd på mycket jobb, men jag var inte helt beredd på att tas tillbaka till livet som nyförlöst. Det har ju flyttat in en hund, inte en nykläckt människa.
Bella är en pytteliten kaxig dam på snart 10 veckor som visserligen sover en hel del (as valpar do), men som också så klart kräver en hel del påpassning och lek (as valpar do). Hon är på god väg att bli rumsren och hon är skitduktig på att ”sitt” och ”ligg” (ursäkta, men jag tror vi när ett geni vid vår barm). Söt som socker naturligtvis och så mycket mindre än hon ser ut på bild tydligen. Det är nämligen det första alla säger som träffar henne IRL, att hon är så himla himla liten.
Jag var som sagt beredd på att det är mycket jobb med en valp. Men inte helt med på att slungas tillbaka till människobebistiden med allt vad det innebär, minus hormoner som hjälper en att handskas med allt det nya.
Bella har utsett mig till sin nya mamma och så fort jag så mycket som kliar mig i röven stannar hon upp med vad hon än pysslar med och undrar vad jag gör. När hon sover sitter jag snällt bredvid och gör cirka ingenting för att hon faktiskt ska få sova, eftersom hon annars svansar runt efter mig konstant. Säkert helt i onödan, för hon bör förmodligen vänja sig vid att jag faktiskt är mobil och rör på mig och att hon inte alltid måste veta var jag är och vad jag gör. Oh well, sömnlösa nätter gör att jag gärna sitter stilla så det är möjligtvis en dålig ursäkt bara.
Precis som när en har fått en människobebis förväntar jag mig lite att världen runt omkring har pausats och väntar på att det här miraklet ska få sjunka in. Jag tror tydligen att vanliga rutiner inte behövs längre heller, som att ta sin medicin (ssri). Vilket i sin tur leder till att hjärnan åker högst slumpmässiga och högst obehagliga virvelvindsturer. Så även om jag är lycklig som få pga HUND!!!!!, har inledningen på mitt nya liv en del oväntade nackdelar.
Mitt sk. skönhetsliv är i princip på paus. Jag vill inte smörja mig med massa serum och krämer när jag har en bebisvovve som pussar mig stup i kvarten. Därför använder jag bara hudvård och smink när jag ska till jobbet. Och alltså, hon har inte varit här i en vecka än. Jag behöver bara vänja mig. Och eventuellt sluta fundera på om jag förgiftar henne om hon pussar i sig halva mitt ansikte fullt med krämer, foundation och puder? Herregud, folk som sminkar sig och använder hudvård har väl haft hund i flera herrans år liksom.
Igår sminkade jag mig första gången sedan hon flyttade in. Även om det mest blev en slentriansminkning hann jag testa en ny palett och förundras över vilka fina ögonfransar jag får med min nya favoritkombination (L’Oréal Unlimited Mascara med Physicians Formula Killer Curves Mascara = snygg volym utan kladd OCH en fin böj som håller sig hela dagen). Och helt ärligt var det lite trevligare att se sig själv i spegeln utan filmjölksfläckiga myskläder och stripigt otvättat hår. För tillfället får ni ta mig på orden eftersom det är helt kört att försöka få till bilder på sminkningar iom att jag bara sminkar mig när jag ska jobba pga exakt noll dagsljustillfällen.
Jag ville mest säga hej, uppdatera er och visa upp min gölliga hund.
Alltså hon är ju för underbart söt! Vi hade en valp när jag var 10, supermysigt! Var aldrig så förtjust i att bli pussad i ansiktet, brukar försöka få hundar att kyssa min hals istället om de nu nödvändigtvis måste uttrycka sin kärlek på det sättet. Apropå smink alltså:)
Åh, valptiden var ljuvlig. Vår boxerkille var iofs hyfsat lätt, han sov till exempel som en stock genom hela första natten medan jag och husse låg på vakna och på helspänn, oroliga att han skulle sakna sin mamma. Din hundbebis är otroligt söt!
Åt du ssri under hela graviditeten?