Upptäckten kommer när jag skriver in nykomna arbetsprover (pga minne som en tesil) på Fådda Produkter-listan. Åh, Lexingtons lanserar tre nya dofter, kul, så upp med Oceans Swirl, spreja, sniffa och nej men GUUU vilken vansinnigt blek historia! Lexington Forest Finest påminner också om ett glas ljummet vatten. Doft nr tre Bayside Calm, lika intetsägande. Testar en bekant Boss – näsan reagerar inte allt.
Väl hemma greppar jag Serge Lutens Fumerie Turque – en mycket oblyg patchouli/läder/tobak-historia. Till min förskräckelse doftar den rökta turk bara luft, och som sista trick öppnar jag kaffeburken och näsan känner – ingentingen.
Covid19-Linnea är helt feberfri med smak- och luktförlust som enda symtom – förutom en förlamande trötthet. Och det där med mat när allt smakar frigolit? Första månaden känner jag inte ens salt och det enda som ger lite pirr är brännhet chili. Mitt godis de härveckorna: Friggs Riskakor med chia och havssalt – ja du fattar hur tråkigt?
Jag doftar på varje produkt per automatik. Det är Spatel i burken, smörja ut på huden och upp med handen till näsan – som känner noll. Boooooring! Av covid19-drabbade som mister smak- och luktsinne lär 3 av 10 tvingas vänja sig vid ett smaklöst liv.
Fasar för att leva i en grå värld utan att veta om maten bränns vid, eller om såsen behöver mer umami… Lustigt nog kan jag suggerera fram smak genom att duka fram en portion vietnamesisk pho-soppa från frysen och ladda skålen med färska örter. Munnen känner ingen smak, men jag minns precis hur vansinnigt god soppan på Pho i London var under sista Londonresan
Espressokaffet i burken doftar svagt av något, men mer jord och otvättad kofta än kaffe. Det är som om mitt luktsinne består av 3000 pusselbitar, coroniaviruset snor dem alla och lämnar tillbaka en bit i taget.
I går meddelade 1177-syrran att jag inte längre smittar, och Sam och Kicki bjöd på det ska vi fira-middag med tema: mjukt/hårt, varmt/kallt så Smaklösa Tanten ändå ska få en matupplevelse. Efter två smaklösa månader har jag noll förväntningar men satan i gatan, för helt plötsligt smakar ett bett av gryuèreosten precis som en riktigt god gruyère ska smaka, och med samtliga smakkomponenter!
Väl hemma checkar jag av med kaffeburken men näh. där erbjuds samma gamla kofta. Men jag anar en ljusning och snart ska Lexington få en ny chans!
Jag hade också lukthallucinationer av cigarettrök! Trodde jag var knäpp när jag kände röklukt överallt! De börjar avta nu 2 månader efter.
Så GLAD jag blir! Inte att du också har hallucinationer, men över att inte vara den enda… Blir ju smått knäpp av att, var jag än är, känna som om någon precis tänt en Marlboro… Jag väntar ivrigt på att näsan ska vattenkamma sig och börja uppträda normalt.
Prata med din husläkare! Har hört att 70`% får doftsinnet åter efter covid19, men för dig är det kanske annorlunda. Mina varmaste sympatier!
Har varit utan lukt(doft)sinne i drygt två år efter en fallolycka, vet inte om det någonsin kommer tillbaka. En får se det som en blessing och en curse, för jag känner ju inte heller stank✌Men absolut tråkigt att inte känna sin favoritparfym eller doften av nybakade bullar. Lycka till
Fy så tråkigt! Det hade jag tyckt för ett år sedan också, men först nu förstår jag verkligen hur det verkligen är. Hoppas att alla andra funktioner är återställda. Kram!
Min största mardröm i dessa tider! Mitt i väldoftande projekt, det hade varit förkrossande!
Önskar dig en snabb återhämtning!
Tack, dear!
Krya på dej. Har en kompis som några veckor inte heller kände smak eller lukt. Ta hand om dej. kram.
Jag har ändå tur som börjar känna något lite. Mest längtar jag efter att känna kaffedoft! Ha en fin vecka, och kram!
Skulle oxå vilja känna kaffedoften o mat,som föregående sa att det smakar kofta ,sant , ha det bra .
Ja, visst är det tråkigt när inget smakar! Hoppas du tillfrisknar, och att ditt doftsinne blir återställt.
Nu blir jag lite skraj här… 14-åriga dottern har varit utan luktsinne i typ två månader. Försvann över en natt. Jag har inte haft en tanke på att det skulle kunna bero på corona…
Jag anade oråd och har hållt mig i stort sett isolerad fram till nu. Har varit SÅ orolig för att det ska bli ett permanent tillstånd, men det verkar smyga sig tillbaka på lite udda vägar. MEN, det kan finnas andra orsaker så kankske ett prat med skolsköterskan?