Efter frukost och lunch kunde vi tre andas ut. Jag gillar finlandsfärjor. Vissa ser dem som en prisvärd minisemester i ett lyx-systembolag med generösa öppettider. Andra tycker båtresan är ett nödvändigt ont men står ut pga shoppingen. Själv gillar jag alla kul specialutgåvor som görs enbart för taxfree-marknaden. Dvs roliga kit som vi beautyjournalister aldrig ser i vanliga fall.
Men första färjeresan – vilken chock! När Bonniers årsresultat inte längre låg var tipptopp utgick ett påbud: inga konfererenser utomlands. Trist, eftersom vi på amelia som jobbade järnet hela året fick några härliga konferensdagar varje september. Tänk Paris, Barcelona, Beirut, Reykavik. New York! Där och då var vi bara världens bästa, mest uppskattade redaktion.
Amelia Adamo gillade inte ett njet från ledningen – tidnigen drog ju in feta kulor. Därför arrades raskt en färjetripp till Helsinki. Och MA Numminen som tour guide! I stället kyrkor och torg visade han oss sitt eget Helsingfors och pekade ut varje hus där han en gång bott.
Chocken? Ämen jag är inte lättchockad men mitt första möte med karaoke, ihärdigt sjungande trubardur i bar utan en enda åhörare och höggradigt berusade personer (ej amelior) vid frukostbuffé – gaaah! Numer verkar färjeresorna/resenärerna betydligt mer städade. Att slappa i en uppgraderad hytt med utsikt över vågor, kobbar och skär, ja tack. Nu är vi tre som testar Viking Grace 24-timmarskryssning. Snart börjar spabehandlingen där mitt ansikteska bli som nytt.
Karaoken får någon annan sköta.
Bäst: Personal med hög servicenivå. Se dock nedan.
Sämst: Receptionisternas nivå? Inte 100%. På frågan “hur blir man medlem i Viking Club” svarar de sysslolösa receptionisterna “på internet”. Inte här? Nej, på internet. Ok. Försöker. Svär över långsamt wifi. Får kundnummer. Spar kundnummer. Shoppar loss, betalar och visar kundnummer. Upplyses vänligt att annat kundnummer krävs, men “det får du i receptionen”. Kanske ge receptionisterna samma kundbemötande-kurs i kundbemötande som all övrig personal?